Här är del 2 av Sju skäl att undvika spannmål.
En betydande del av de växter som de flesta äter dagligen bär på bioaktiva ämnen som påverkar vår långsiktiga hälsa. Dessa ämnen utgör ett slags biologiskt skydd för växten och är ofta avsedda att påverka vår matsmältning negativt. Ofta orsakar dessa ämnen inflammation och läckande tarm. Detta är ett förbisett område när det gäller både kronisk ohälsa, övervikt och bristande resultat av träning. Här följer den andra delen som fortsätter belysa nackdelarna med spannmål.
4: Lektiner
Det finns god grund för att påstå att lektiner är den främsta gruppen bioaktiva ämnen i mat som drabbar vår hälsa negativt. Lektiner är kolhydratbindande proteiner som har många olika funktioner för växter. De utgör ett försvar för växten och det är förstås känt att man kan förgiftas av en mängd olika lektiner från växter som bär på höga koncentrationer. Detta kan leda till allt ifrån diarré, illamående, gaser, kräkning och i vissa fall död (ricin från växten Ricinus communis). Samtliga spannmål bär på lektiner av olika slag. Man kan betrakta dem som milda gifter. I familjen lektiner som finns i spannmål har vi WGA (wheat germ aglutinine), phytohemagglutinin och i baljväxterna sojabönans Soya bean agglutinin, jordnötens Peanut agglutinin.
Ris bär på lektinet Oryza sativa agglutinin. Samtliga spannmål bär på lektiner. De man tittat på och som bär på lektinaktivet är vete, korn, råg, havre, majs och även vitt ris som ändå betraktas som en relativt problemfri stärkelsekälla. De lektiner som finns i våra sädesslag är nära besläktade med varandra och liknar varandra i sin effekt på kroppen eftersom de har liknande funktion och struktur. Den mest studerade lektinet är WGA som främst finns i vete och som kan binda in till en mängd vävnader och organ i kroppen. Detta lektin är tål höga temperaturer och bryts inte ner i tarmen hos människor. Det åker med andra ord ord rakt igenom till viss del samtidigt som en del tas upp i kroppen. En mycket viktig effekt av dem är att de kan påverka tarmfloran och aktivera immunförsvaret i tarmen eftersom det binder in till tarmväggen. Det finns mängder av studier som visar hur detta lektin tar sig ut i kroppen och orsakar störningar av hormonnivåer av insulin och ger andra metabola effekter vid sidan av sina tarmstörande egenskaper. Ett annat exempel på detta är lektinet PHA som finns i kidneybönor och som också påverkar insulinnivåer och orsakar hormonella förändringar. Det finns mängder av hormonella effekter som vi inte går in på denna gång.
5: Saponiner
Detta är en grupp bioaktiva ämnen som finns i samtliga spannmål och som har den egenheten att de löddrar i vatten på samma sätt som tvål gör. Därav namnet ”sapo” som betyder just tvål. Saponiner är giftiga vid olika nivåer och vissa av dem kan få blodkroppar att ”sprängas” vilket kallas hemolys. Men de kan påverka tarmslemhinnan negativt genom att de löser upp de fettbaserade cellväggarna och skapar porer där sedan tarminnehåll kan nå ut till submukosan. Även potatis innehåller saponiner och det krävs i vissa fall tillräckliga mängder för att de ska orsaka skada. Man kan inte påstå att de är giftiga i mycket låga nivåer, men att de finns i spannmål bidrar ändå till bilden av detta ”livsmedel”. Många bäckar små. Vad saponinerna definitivt gör är att bidra till ”läckande tarm” oberoende av vem som äter dem. När man på flera sätt stör tarmens funktion så kommer matsmältningen försämras och den ökade genomsläppligheten leder till låggradig systemisk inflammation som gör det möjligt för bakterier att komma ut i blodet. Detta ser man i form av de byggstenar till bakterier (LPS) som man kan finna i blodet hos personer med läckande tarm. Främst gramnegativa bakterier verkar dominera i förekomst i dessa fall.
6: Proteashämmare
Proteashämmare är protein som hämmar nedbrytningen av proteiner i kosten. De finns i spannmålen för att hindra olika djur från att äta upp själva kärnan eller kornet. Det betyder att proteinerna i spannmålen inte bara i sig är svåra att bryta ner eftersom de innehåller prolaminer. Deras nedbrytning försvåras också av dessa hämmande proteiner. Förutom detta finns även amylashämmare som hämmar nedbrytningen av stärkelse i spannmålen.
Denna typ av hämmande proteiner är vanliga bland växter och är en av de viktigaste strategierna de använder för att försvara sig. Särskilt baljväxterna har höga doser proteashämmare vilket troligtvis är anledningen till att man får så mycket gaser av dem. När proteiner och kolhydrater i böngrytan eller linssoppan inte tas upp i tarmen så kommer de ner i tjocktarmen där de fermenteras, i vissa fall till gaser beroende på vilken tarmflora personen i fråga har. Det finns många olika typer av proteashämmande proteiner inom växtriket och det är vanligt att de är värmestabila (består tillagning) och att de tar sig igenom magen utan att brytas ner.
7: Spannmål innehåller ytterst lite näring
Jag har skrivit om detta tidigare, så jag ska inte trötta dig med att upprepa samma sak här igen. Men sammanfattningsvis kan man säga att både spannmål och baljväxter har höga nivåer av biologiskt aktiva ämnen som stör matsmältningen samtidigt som de bär på oerhört små mängder näring. Ur hälsosynpunkt bör man därför naturligtvis ersätta dem med matvaror som är näringsrika och som inte stör matsmältning och ämnesomsättning